2018, tack men nej tack.
2018. Vart ska jag börja? Närmare bestämt, hur vill jag sluta? Vad är min summering av det mest turbulenta året i mitt liv. Jag vill bena ut allt; och sätta punkt. Inledde året med min livs kärlek och mina bästa vänner; avslutade året med samma människor. Någonstans där kan vi väl alla klappa oss på axeln; vi klarade det, och vi klarade det tillsammans.
2018 har slitit mig mellan vänner, kärlek, hästar, jobb och skola. Jag har fått uppleva studenten; ett otroligt avslut på en fantastisk men tuff tid. Jag har hoppat mellan olika jobb; för att någonstans landa i vad jag är bra på och vad jag tycker är viktig. Jag kan jobba med människor; och jag älskar det. Främst kommer jag alltid prioritera trivsel över pengar. För psykiskt välmående kan vi inte köpa.
Jag har också blivit sambo och upplevt allt underbart men också tufft som innebär att dela sitt liv med någon annan. Hundra svek, miljoner skratt. Någonstans i allt som är tungt har vi alltid haft den starkaste motorn; den obrytbara kärleken till varandra. Kärleken som kan komma så oväntat, skölja över så oförsiktigt och lämna efter tusen ärr.
Så tack 2018. Tack för alla hårda lärdomar. Tack men nej tack; jag vill aldrig göra om det igen.
