Hans hage, utan honom.

En fylld hage såg tom ut idag. Visste inte hur det skulle kännas; nu vet jag. Det känns så mycket. Han togs bort. Så sa jag utan att känna det. Att se det, var en helt annan sak. Att säga ord är enkelt, men att se att orden är sanna är svårt. Så svårt att jag åkte förbi infarten till stallet. Hela jag sa nej. Det är fan inte sant. 

Flätade hans pannlugg och dränkte hans päls i glansspray; för jag ville försäkra mig om att den som tog hans liv skulle veta att för någon betyder han allt. Någon är jag, han är min fina Antagonista. När ska jag plocka ner hans sadel? När ska jag rensa hans schabrak? När blir man någonsin redo för det? 

(null)
Jag saknar din fina mjuka mule. Dina snälla ögon. Jag saknar dig så hela kroppen gör ont.



Allmänt | | Kommentera |
Upp